Uploaded with ImageShack.us
"Förhållandet mellan en man och hans fartyg är en mycket allvarlig historia" Joseph Conrad.
Det här kommer att handla om vår första segelbåt och hur det gick när vi skulle ta hem den från Nyköping till Norrsundet ovanför Gävle. Fyra vuxna och en stor hund i en liten Viggen?
Aldrig hade vi seglat, men sjölivet var inte främmande då jag alltid varit på sjön.
Som liten när jag stal min Pappas morbrors båt för andra gången, blev jag hotad till stryk om jag inte förstod att det var farligt att ro ut till havs när man bara var fem år gammal.
Jag förstod det inte och mycket riktigt, tredje gången fick jag hämta riset själv.
- Ni kunde väl till minstingen ta av löven då, sa en grinandes parvel med riset i hand vid trappan.
Men det förstod inte de vuxna. Mamma satt i köket och våndades, medan min far lekte bödel.
Jag vet inte idag hur många slag eller om han huvudtaget slog, jag hörde och tror mig veta att jag en minut efter uppgörelsen sjöng gubben noa för fulla halsar och nej, jag stal aldrig en båt mer.
Uppväxten fylldes av fiske på alla möjliga vis och jakt på sjöfågel, jag fick verkligen leva ut alla små pojkars dröm. Så fort jag kunde simma var jag ute själv då ingen annan fanns att tillgå för att följa med på äventyren. Nej flytväst tror jag inte ens var uppfunnet på den tiden, men det fanns aldrig någon oro varken hos mig eller de runt omkring. Jagade gjorde jag aldrig ensam, men fiske var nog min paroll.
Båtar i alla möjliga storlekar, men alltid i trä. Visst var det arbete med dem, men det kändes aldrig jobbigt. Skrapa, slipa och tjära gjordes i en handvändning och även om det var arbetssamt så visste man varför det skulle ordnas. Det gjordes alltid med stor noggranhet och glädje.
Den första båten var en rundeka, osänkbar. Det gick banne mig inte att välta henne, inte för en sju - åttaåring och hon tog mig hem varje gång vi varit iväg. Mestadels fiskade jag med nät, de lades ut ett dygn innan man tog upp dem och under tiden så metade man. Ibland lade man långrev, men det värsta där var att leta reda på mask till alla krokarna.
Nåja, det var min uppväxt i Gävlebukten. Man blev äldre och skolan tog allt mer tid.
Vi flyttade till Stockholm senare i livet och jag gick högstadiet där.
Naturligtvis fanns båtar kvar och vi åkte tillbaka så ofta vi bara kunde.
Plastbåtar kom in i livet 1970, då vi köpte en corall 23. Med en V8 motor i och med hollyförgasare.
Jo man fick ett motorintresse i.o.m den och sedan blev det fler plastmotorbåtar.
En laxkutter i trä som familjebåt till helger blev det dock senare.
Sedan kom man ifrån sjölivet ett tag, man träffade Karin, gifte sig och fick två underbara barn, Fredrik och Cecilia.
Efter arbeten runt i stort hela Sverige, så hamnade vi tillslut i Gävletrakten igen i Ockelbo.
Platsen vi haft från början fanns kvar och naturligtvis var det fisket som hägrade.
Ekor både i trä och plast har avverkats, men de sista åren var det endast i plast som användes.
En dag i Ockelbo, så kom det.
- Ska vi skaffa en segelbåt?
Jag vet inte vem som sa det, det kan ha varit jag? Mycket riktigt så började vi titta på och efter segelbåtar. Vi hittade en Viggen i Nyköping.
Jag åkte själv ner för att titta på den och bestämde mig för den direkt.
For ner en helg och rengjorde båten och bottenmålade den. Sedan blev det sjösättning och mastsättning. Första turen den 14 maj, fick jag göra med den tidigare ägaren som visade på alla tampar, linor, segel och det var bara ett virrvarr med saker tyckte man. Men roligt var det och vi hade en fantastisk dag ute i Nyköpings skärgård med segling på kryss och paus vid en holme, med både smörgås och fika.
Jag var fast för segling.
Pingst 2002.
Hela familjen tog en tur med Lowe, det blev 16,6 (M) distansminuter med två övernattningar.
Den andra platsen, helt fantastisk, oroligheterna angående Lazy var obefogade, hon (en golden retriver) tyckte verkligen om båten.
Hemresan tillbaka till Nyköping, fick vi smaka på hur det var att segla i sex knop.
Karin blev först lite orolig, men insåg ganska snart att det här inte var någonting egentligen,
Lowe skötte sig exemplariskt.
En helt underbar helg för hela familjen utom Trollet, en katt som fick stanna hemma.
Man riktigt längtade till semestern som snart skulle komma den 28 Juni 2002. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar